Barnasinnet i behåll
Oj vad tiden springer iväg.
"Vadå springer, tiden har väl inga ben?"
Så var de mitten av veckan (jo söndagar i norge räknas inte som dagar, det måste vara så).
Har jobbat på barnehagen i tre dagar på tre olika avdelningar. Athene, Arthemis och idag Pan.
Allt har gått bra och det har varit lättsamma dagar. Åtminstone tycker jag det, verkar som en del av personalen har allvarliga inställningsproblem ibland. När man kommer till jobbet är INTE det första man vill höra: "Puh vilken dag detta kommer bli alltså..."
Då är det tur att man har de underbara barnen som höjer stämningen. Barn är fantastiskt bra på att få en på humör, det gillar jag.
Idag har jag åkt både stjärtlapp, pulka och snowracer med barnen (akebrett kallas allt sånt i Norge, trist). Gud så kul det är! Överlycklig över att jobba på barnehage så man har en ursäkt till att kämpa sig uppför en brant backe för att sedan sätta sig i en trång pulka och åka med full fart nedför. Dessutom älskar barnen när man är med och leker. Det finns en del personal som är "lite för fina" för att sätta sig i en blöt pulka och slänga sig ner för backen, men ikke jeg ikke. Jag älskar det.
Det märks även att det är vinter på barnen (och även personalens) näsor och halsar. Näsorna rinner och de hostar tills de kräks. Dessutom är hälften av personalen sjukskrivna. Ungefär. Ibland känns det som att det är lite av ett problem att många av personalen så ofta är sjuka. Och nu ska jag inte vara sån men, mig gör det ingenting. ;-) Timmar, timmar, massor av timmar till mig!
Men skämtosido är det inte roligt för den ordinarie personal som aldrig är sjuk. De har nästan aldrig sina ordinarie arbetskamrater, och det är inte alltid det ens finns vikarier. Och att vara ensam med massa barn är slitsamt alltså. Då är det nästan så att man önskar att det vore man själv som var hemma och var sjuk. Och så ska det ju inte vara.
Igår när jag kom hem hade Christian bakat julgodis. Han hade bakat knäck och fudge. Så himla gott! Han hade även gjort en supergod sallad som vi åt till middag. Och imorse gick han upp vid 9 och gjorde iordning en sallad som jag kunde ha med mig till jobbet. Han är att för gullig min älskling.
Jobbigt att jag behöver vara utan honom i tre dagar nu. Han jobbar kväll så vi går om varandra och ses på natten när jag sover. Hoppas han får ledigt nästa helg så han kan följa med mig hem till Sverige. Det vore skönt.
Nu ska jag gå och göra en insats i köket. Makaroner och falukorv? Ja det får duga. :-)
Hade fint!
"Vadå springer, tiden har väl inga ben?"
Så var de mitten av veckan (jo söndagar i norge räknas inte som dagar, det måste vara så).
Har jobbat på barnehagen i tre dagar på tre olika avdelningar. Athene, Arthemis och idag Pan.
Allt har gått bra och det har varit lättsamma dagar. Åtminstone tycker jag det, verkar som en del av personalen har allvarliga inställningsproblem ibland. När man kommer till jobbet är INTE det första man vill höra: "Puh vilken dag detta kommer bli alltså..."
Då är det tur att man har de underbara barnen som höjer stämningen. Barn är fantastiskt bra på att få en på humör, det gillar jag.
Idag har jag åkt både stjärtlapp, pulka och snowracer med barnen (akebrett kallas allt sånt i Norge, trist). Gud så kul det är! Överlycklig över att jobba på barnehage så man har en ursäkt till att kämpa sig uppför en brant backe för att sedan sätta sig i en trång pulka och åka med full fart nedför. Dessutom älskar barnen när man är med och leker. Det finns en del personal som är "lite för fina" för att sätta sig i en blöt pulka och slänga sig ner för backen, men ikke jeg ikke. Jag älskar det.
Det märks även att det är vinter på barnen (och även personalens) näsor och halsar. Näsorna rinner och de hostar tills de kräks. Dessutom är hälften av personalen sjukskrivna. Ungefär. Ibland känns det som att det är lite av ett problem att många av personalen så ofta är sjuka. Och nu ska jag inte vara sån men, mig gör det ingenting. ;-) Timmar, timmar, massor av timmar till mig!
Men skämtosido är det inte roligt för den ordinarie personal som aldrig är sjuk. De har nästan aldrig sina ordinarie arbetskamrater, och det är inte alltid det ens finns vikarier. Och att vara ensam med massa barn är slitsamt alltså. Då är det nästan så att man önskar att det vore man själv som var hemma och var sjuk. Och så ska det ju inte vara.
Igår när jag kom hem hade Christian bakat julgodis. Han hade bakat knäck och fudge. Så himla gott! Han hade även gjort en supergod sallad som vi åt till middag. Och imorse gick han upp vid 9 och gjorde iordning en sallad som jag kunde ha med mig till jobbet. Han är att för gullig min älskling.
Jobbigt att jag behöver vara utan honom i tre dagar nu. Han jobbar kväll så vi går om varandra och ses på natten när jag sover. Hoppas han får ledigt nästa helg så han kan följa med mig hem till Sverige. Det vore skönt.
Nu ska jag gå och göra en insats i köket. Makaroner och falukorv? Ja det får duga. :-)
Hade fint!
Kommentarer
Trackback
